Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nog, har jag ej förödmjukat mig nog, så sc
mig nu göra det, då jag högt bekänner att
jag tusen gånger hellre vill dö än lefva detta
eländiga, osaliga lif, som jag nu i tvänne
månader fört, oaktadt alla försök att genom
verksamhet förädla det. . . Jag vet att hvad jag
nu sagt och gjort, strängt skulle tadlas af
dessa kalla, pedantiska qvinnor, som ej veta
hvad känsla är . . . men du, o, du skall förstå
mig: du ensam kan begripa den upprättelse,
som jag erbjuder dig, den enda, som är oss
båda värdig!”
Redan tyckte sig Edith i sin svärmande
inbillning se sin älskare vid sina fötter, redan
tyckte hon sig höra honom yra af förtjusning
och i sin hänförelse utgjuta för henne sina
förgångna smärtor, sin närvarande salighet.
Men när hennes egen yrsel tillät henne att
begagna de lekamliga ögonen, då — o,
förödmjukelse, o, dödsqval utan like — då stod
Helmer ännu på samma ställe, och öfver hans
panna bvilade ett moln, i hans öga ett allvar,
som ej lät ana annat än att den bekännelse,
han nyss hört, fyllde hans hjerta med
bekymmer; och skulle hon ytterligare våga tyda
dessa rynkor vid hans sköna ögonbryn, kunde
hon lätteligen tro att han, långt ifrån att
uppskatta och beundra hennes handlingssätt, i hög
grad ogillade det.
Det är svårt att beskrifva hvad Helmer
erfor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
