Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Edith, min Edith, vet du att min mor på
dödssängen förutspådde mig denna nästan
ofattliga lycka! Säkert är det hennes böner som
utverkat mig den.”
”Huru,” svarade Edith med blyg
nyfikenhet, ”du hade då förtrott henne .. .”
”Hon anade allt — om du visste hvilket
ljuft och heligt förhållande det var emellan
mig och min mor . .. Hon försvarade dig, då
jag anklagade dig.”
”Ack, hvarför fick jag ej på mina knän
tacka henne . . hon skulle hafva välsignat mig,
denna ömma mor, hvars minne jag redan älskar.”
11 Hon välsignar oss äfven der hon nu är,
men . . älskade Edith, hvad skall din mor göra?
Det har mera än en gång förekommit mig
som om hindren för vår förening nästan vore
oöfverstigliga.”
”Jag vill icke att du talar om något
oöf-verstigligt!” sade hon sorglöst liksom om allt
nu varit bestäldt. ”0, Helmer, är det ej sant
att det icke fins något sådant?”
”Kalla mig Ernst.. detta namn, som min
oförgätliga mor uttalade så ömt, huru skönt
måste ej det klinga från dina läppar!”
”Ernst. . ack, ja, så vill jag ständigt nämna
dig .. du vet icke, du, huru många gånger jag
redan upprepat det för mig sjelf. .. Men kan
jag uttala det så som din mor, min Ernst?”
”Tusen, tusen gånger ljufvare . .. Men vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
