Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ediths blick lyftades nu långsamt till
honom. Den var nästan ödmjuk, denna blick.
”Om,” hviskade hon, ”du efter en så stor
svaghet, som jag visat, anser mig värdig det rum,
som du invigt åt mig i ditt bjerta, så vill jag
i det se mitt värn, min himmel!”
Skulle Helmer älskat som han gjorde, om
han ej nu, i trots af allt hvad förnuftet vid
detta kärleksförbund hade att invända, böjt sig
under förtrollningens välde!
Förgätande att de befunno sig på öppna
fältet, der kommande och gående hvarje
ögonblick kunde störa dem, slingrade han sin arm
fast om Ediths fina gestalt. Men medan
hennes hufvud sjönk mot hans bröst, medan
hennes häftigt flygande pulsar slogo takten till
hymnen, som åter för hennes öron, hennes själ
uppstämdes, medan hon nästan sanslös af sin
hänryckning kände hans kyssar på sina
händer, sina läppar, och medan han var lika
sanslös som hon, fans en tredje person, som, ehuru
skådande allt detta på afstånd, äfven kände
sig fattad af sanslöshet, men det var raseriets;
och om Edith och hennes älskare i detta
ögonblick sett och varseblifvit huru ryttmästaren,
som med bössan på axeln kom från jagten,
på afstånd betraktade dem, skulle de hafva
förstått att denne man var besluten att våga
allt för att mörda deras nyknoppade lycka.
Men förrän Helmer fått makt öfver sina
känslor, var ryttmästaren försvunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
