Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tystnad, som icke kan ha annat än olyckliga
följder! Detta ämne måste vidröras: mitt
samvete förbjuder alla smygvägar.71
”Nå väl då.... af denna rättskaffenshet
väntar jag mig de bästa följder, och ehuru jag
med oförställd sorg finner att vi måste skiljas,
skall jag ej längre sky en full öppenhet.. Herr
Helmer älskar Edith, och min dotter besvarar
denna känsla.1’
Så, utan omsvep, hade Helmer aldrig trott
att saken kunde komma å bane. Han fattade
ett svagt hopp, och detta hopp stegrades ännu
mera, då hofrättsrådinnan, innan han hunnit
svara, okonstladt tilläde:
”Jag finner ingenting att förebrå er
någondera för dessa känslor.”
”Hvad,” utbrast Helmer med en
hänryckning, som han endast svagt kunde dämpa,
”hennes nåd skulle vara nog fördomsfri att...”
”Ja, min gode herr Helmer, så fördomsfri
är jag visst, att jag såsom menniska icke vill
upphäfva mig till herrskarinna öfver andra
menniskors känslor. Men i min egenskap af
mor har jag pligter, som, ehuru påkostande,
måste uppfyllas. Och då jag insåg att de,
hvilka nära dessa känslor, hvarom vi tala, i
stället att med förnuftet mota, besegra och
slutligen qväfva dem, i det stället läto dem
uppväxa till förhoppningar, hvilka aldrig kunna
realiseras, ansåg jag tiden vara inne att
begränsa dem. Och jag hade vågat hoppas att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
