Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rlen person, jag hittills skänkt min fulla
aktning och vänskap, velat förstå det sätt, hvarpå
jag uppfyllde mitt plågsamma värf, och att han
skulle hafva mött mig på halfva vägen.’1
”Men detta hade varit en feghet, för
hvil-ken min karakter är främmande. Jag har i
dag för första gången i direkta ord för
fröken Edith vågat förklara mina känslor. Hon
har emottagit oflfret deraf. Och derest
försäkran om den vördnadsfullaste sonliga ömhet,
det mest outtröttliga bemödande att visa ett
varmt bjertas heliga tacksamhet kunde
öfver-vinna den minsta del af hennes nåds
motvilja, så ...”
”Nog, min herre, det här går för långt,”
afbröt hofrättsrådinnan, förlorande sin
sjeli-beherrskning: ”det blir ju ett ordentligt frieri!
En man utan adligt namn, utan förmögenhet,
utan relationer, utan utsigter, friar till en af
provinsens första arftagerskor . . är icke detta,
lindrigast sagdt, så löjligt, att herr Helmer i
främsta rummet sjelf borde rodna deröfver.”
”Jag rodnar emellertid icke deröfver!”
inföll Helmer med en enkelhet, så värdig, att
hennes nåd sjelf nästan rodnade öfver sitt
sista yttrande. ”Det är sant att jag icke är
adelsman, och hvarken eger jag förmögenhet
eller vigtiga relationer, men deremot är jag
af en slägt nog hederlig och aktad för att
från mitt frieri till fröken Edith borttaga allt
sken af förolämpning. Härtill lägger jag en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
