Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl se om det är möjligt att hon tillåtit sig
vanhedra både mig och sig. Kom!”
”Det värsta,” tilläde den listiga
tjenstean-den, ”är att de främmande deruppe få reda
på alltihop. Min gud, sådant olyckligt
spektakel i orten!”
”Tig menniska!” sade hennes nåd med djup
och kort röst, i det hon med ljuset i hand
gick förut.
”Hvad är detta?” hade Edith sagt och
dervid, i stället att draga sig undan sin
älskares omfamning, slutit sig närmare intill honom.
”Vid himlen,” utbrast Helmer, och hans
kind blef blek af smärta, ’Vi äro spionerade...
0 Edith, ditt rykte!”
”An se’n,” svarade hon med ett lugn, som
kom honom att häpna, ty det var alltför bjert
afstickande mot den oro, hon nyss visat på
verandan, ”skall jag icke bli din hustru .. eger
jag icke rättighet att taga afsked af den, som
jag svurit min tro!”
”Huru som helst, är jag nu här,” sade han
med återvändande fattning, ”och komma hvad
som komma vill, står du nu för evigt under
mitt beskydd.”
”Det var just det jag visste!” tänkte Edith.
I samma ögonblick flög dörren upp.
Med gnistrande ögon stod hofrättsrådinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
