Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edith till sin mors fotter) "ens bedja om
tillgift . , allt, allt underkastar jag mig, utom det
enda: slit honom icke ifrån mig! Det är ju
sant, att mamma icke mera kan det?”
”Du misstager dig mycket, om du fortfar
i den tron. Jag kan i morgon dag resa bort
med dig och i ett främmande land gömma
den nesa, du dragit öfver oss, tills tadlets
häftighet afstannat. Det blir för dig ett
rättvist straff att veta det du, ifall du följt
Helmers råd om foglighet och undergifvenhet,
måhända i en framtid kunnat beveka mig,
hvaremot du genom att ha tillvägabragt en
skandal af så afskyvärd beskaffenhet som
denna förstört den enda möjliga utsigten att
nå målet.”
”Detta straff skall blifva mig sparadt!”
sade Edith, i det hon reste sig upp. ”Hör nu
äfven mig, mamma! Jag talar lugnt och med
högtidligt bestämdt allvar. Skilsmässan från
honom ärnar jag icke öfverlefva. Mamma
skall snart. . spärra in mig hur som helst ..
till underrättelsen om sin dotters förlorade
rykte äfven få tillägga den, att hon i sin
kärleks vansinne slutat dernere . . .” Hon ryckte
hastigt upp gardinen och visade med handen
åt strömmen, hvars majestätiska dån tycktes
gifva ett dystert svar . . och så vildt, så
för-tvifladt och sönderslitande var uttrycket i hennes
marmorhvita ausigte, att hofrättsrådinnan ryste.
”Du skall få honom, olyckliga, förhärdade,”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
