Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då mamsell Octavie, som åtlydt hennes
nåds befallning, återkom, stodo mor och dotter
ännu orörliga på sina platser.
”Lemna oss, men låt biblioteksdörren stå
öppen!” sade hofrättsrådinnan, i det hon gjorde
en rörelse med handen.
Högst misslynt med anvisningen, men i
alla fall belåten med hvad hon uträttat,
skyndade mamsell Octavie att aflägga räkenskap
för ryttmästaren, som, invigd i förtroendet,
under häftigaste oro afvaktade resultatet i öfra
våningens tambur
”Nåväl,” sade slutligen hofrättsrådinnan
med en lång och fast blick på sin dotter,
”hvad ärnar du företaga, sedan du på detta
sätt vanärat din familj ?”
”Jag ärnar släpa mig till hans fötter och
tigga om hans förlåtelse, tills jag vinner den.”
”Således blott han, ingenting annat än han T
”Ingenting annat än han!”
”Kärleken har beröfvat dig icke blott
blygsamheten, all känsla af eget värde, nära nog
förståndet, utan den har äfven beröfvat dig
intill sista medvetandet om ett barns pligter.
Du kastar icke en gång en tanke på den
om-ständiglieten, att du dödligt, förolämpat din mor,
och du vet väl om denna mor är sinnad att
ostraffadt låta kränka sig i sjelfva sina
moderliga rättigheter.”
”Straffa mig huru som helst, mamma, jag
förtjenar det, och jag vågar icke” (här föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
