Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det ömma, milda leende, som sväfvade öfver
Helmers läppar och liksom förklarade hela
hans ansigte, och den djupa och kärleksvarma
blicken, än hon med ett glädjeskri störtade
upp. Hans famn öppnade sig mot henne, och
darrande slöt hon sig intill denna fristad, som
hennes val helgat, hennes sällhets, hennes
förhoppningars enda hamn.
”Arma, älskade qvinna,” sade han sakta,
i det hans läppar satte den första rosen
tillbaka på hennes hvita kind, ”hvad har du ej
i din blinda hängifvenhet uppoffrat för mig!
Jag har strängt frågat mig sjelf om jag kan
emottaga offret.”
”0, du talar om mitt offer, du, som egde
rätt att ge mig de allvarligaste förebråelser!”
”Förebråelser?” upprepade han, medan hans
ögon förlorade sig i åskådandet af den nya
rörande skönhet, hon i dag uppenbarade. .
”Då skulle du icke se på mig med denna
blick, som . . ack, Edith, jag önskade att. .
Han afslöt icke meningen. Han ville icke säga
henne, att han öfver sitt förnuft fruktade
inflytelsen af denna magnetiserande skönhet.
Men Edith förstod honom utan ord.
”0, Ernst,” sade hon nästan ödmjukt, ”liar
du ej förut fattat ditt beslut, innan du kom
hit, så gå tillbaka .. du skall göra det i
ensamheten med dig sjelf, icke hos mig, icke
under något annat inflytande än ditt eget.”
”Du läser klart i min själ, älskade . . men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
