Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”0, Ernst, huru kan du minnas detta?”
”Det är nödvändigt att minnas både detta
och mycket mera, min Edith! Framför allt är
det nödvändigt att du ser framtiden lugnt och
redigt. Då vi blifvit förenade genom
äktenskapets band, och således alla dessa
excentriska retelser upphört, blandar sig med
säll-heten, huru hög den än blir, en del prosa,
hvilken på din poetiska själ kan verka icke
blott störande, utan äfven framkalla
betraktelser öfver enformigheten i denna sällhet.”
”Men, Ernst,” sade Edith, efter att några
ögonblick hafva iakttagit tystnad, ”hvad bör
jag dömma af all den omsorg, du visar att
framdraga skuggorna . . bör jag ej tro att det...”
”Du bör tro, o Edith, att det är den
mannens pligt, som indrager ditt öde i sitt, att,
innan detta sker, gifva dig en tydlig klarhet
af den ställning, du som hans följeslagerska
har att vänta. Vet, älskade, att om jag i
denna afgörande stund svärmade ut i
romantiska drömmar, dem jag ej sedan förmådde
göra till verklighet, vore jag icke värdig den
djupa och starka kärlek, du egnar mig!”
”Jag känner att jag kan tro detta, min
Ernst, och jag högaktar dig mångdubbelt för
det du icke vill dåra den qvinna, som så
be-sinningslöst kastat sig i dina armar. Men vill
också du nu vara öfvertygad, att jag skall veta
taga prosan med poesien, arbetet med säll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
