Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tig, om ock en svår skola. Men Edith hade
också erinrat sig hans efterföljande ord, att
det ej gifves någon så kinkig ställning att man
ej kan upprätthålla sig genom sin egen
värdighet, och det var denna öfvertygelse, jemte
hans ömma och uppmuntrande bref, som
uppehöll henne och gaf henne styrka att med
verkligt mod bestå alla dessa skärmytslingar, hvilka
under den ingalunda korta evigheten
levererades inom Dagby.
Hofrättsrådinnan, som strängt befallt det
ingen med minsta ord finge häntyda på Ediths
tillärnade giftermål eller hvad som förut
passerat, visade sig emot sin äldsta dotter alltid
oföränderlig. Och denna oföränderlighet
bestod uti en kall afmätthet, som aldrig lemnade
rum ens för skymten af ett mildrande
småleende.
Olga hade blifvit näsvis och spefull och
tog, så fort hofrättsrådinnan vände ryggen till,
sin skada igen för det tvång, hon i moderns
närvaro måste ålägga sig. Då haglade under
skämtets omklädnad de mest elaka och giftiga
anmärkningar, dem hon visst icke sjelf gjorde,
men dem hon hört. Och Olga, som af
naturen hade den farliga fallenheten att härma
annat folk (en talang, den hon under kusin
Ab-bes ledning betydligt utvecklat), gjorde sig
vid dessa tillfällen all möda att i ton och
ställning och gester återgifva de personer, som
tingo på sin räkning att stå till svars för dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
