Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utgjntelser af hennes eget oädla och
obetänksamma sinne.
Med tvänne uppfostrare sådana som Octavie
och ryttmästaren var det mindre underligt, att
Olga ej fick tid ’att lyssna till sitt hjerta, som
långt ifrån i grunden var lika elakt.
”Om du visste, kära Edith,” hette det
ibland, ”huru gudomligt löjlig gamla fru P.
var, då hon så här slog händerna ihop och
skrek: 7Hvad, den der högfärdiga fröken, som
på Ramsvik höll sig för god att stå fadder
mot förvaltaren, har hon nu blifvit så kollrig
af kärlek, att hon utan försyn kastar sig i
armarna på honom, som, det vill jag dö på,
icke har mjölk till katten.’ . . . Men Edith lilla,
du blir väl icke ledsen för att jag berättar
dig det här lapprit? Det är icke i någon ond
mening, ty jag tror att mjölken nog skall
räcka till hunden också. Och sedan, kära du,
återstår det alltid för din man att bli modell . .
du vet sjelf att den tiden, då du tyckte det
var längre mellan dig och honom än mellan
solen och jorden, du nödvändigt ville ha
honom till en staty. Nåväl, ni bör resa till Rom:
der får han nog förtjenst.”
På sådant prat svarade Edith stundom icke
ett ord . . hon kände att hon förmådde sätta
sig öfver det. . stundom såg hon allvarligt på
sin unga syster och sade:
”Olga, erfar du ingen blygsel öfver ditt
handlingssätt? Ar det en systers?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
