Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes fotter och fattade hennes hand, på h vil ken
hon ödmjukt tryckte sina läppar, då kunde
hofrättsrådinnan ej afhålla sig ifrån att hoppas.
En dag* sade hon: ”Om jag får tro din
rörelse, Edith, tänker du att ännu en gång
hvila vid din mors hjerta ... är det ej så?”
”Ack,” svarade Edith, i det hon höjde sin
bönfallande blick upp till modern, ”det skulle
vara mig så ljuft, så ljuft!”
”Nåväl, du vet vägen: några rader till
honom att du återvunnit ditt förnuft, ocb i
morgon äro kofferterna packade, hästarne
förspända och vi resta. Jag skall följa dig
öf-verallt, hvart du vill. I det solbelysta Italien,
dit alla sjuklingar ta sin tillflykt, skola vi
tillsammans söka bot för ditt sjuka hjerta.”
Ediths upplyftade blick sjönk åter.
”Allt annat, mamma., allt, utom detta!’’
”Som du behagar: vi ha då ingenting att
säga hvarandra.”
En annan gång vinkade hofrättsrådinnan
sin dotter till biblioteket. Den vanliga
stoltheten syntes vid detta tillfälle ha lemnat rum
för en stor, knappt kufvad rörelse.
”Edith,” sade hon tvärt, ”jag vill ej göra
någon ingress till det jag har att säga, men
om . . om du kanske, dig sjelf ovetande,
vaknat till känsla af den, lindrigast sagdt,
förnedrande belägenhet, hvaruti du befinner dig,
så erbjudes nu ett tillfälle att, på samma
gång-du på ett lysande sätt uppreser dig sjelf, ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
