Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fattning . . och då Edith en gång vaknar från
sin illusion, skall hon sjelf finna detsamma.77
Vid dessa så grymma ord, som dock i det
närmaste voro hofrättsrådinnans fulla
öfverty-gelse, vacklade Edith, och hennes smärta var
så häftig att hon med möda kunde hålla sig
uppe.
”0, mamma,” hviskade hon med låg,
half-qväfd röst, ”om en dag kommer, då jag
finner ’denna spådom bekräftad, då . . då .. nej,
jag vill icke en sekund lemna rum för en
sådan tanke, ty det vore då förbi med mig”
”Jag har icke sagt detta af hämdlystnad,”
sade hofrättsrådinnan, ”jag har endast sagt det,
emedan jag tror det. Och jag ber dig
betänka den otroliga styrka, hvarmed han så
länge kufvade sin kärlek. Jag känner icke
huru han friade till dig, men jag skulle
mycket misstaga mig, om ej någon svaghet eller
oförsigtighet å din sida gifvit anledning till en
sak, som kanske aldrig under andra
omständigheter kommit i fråga.”
Edith tyckte sig kunna sjunka till jorden
af blygsel . . hon hade ju icke blott gifvit
anledning, hon hade.. . ”Ack,” tänkte hon
vidare, ”om mamma visste allt, om hon visste
huru han först upptog det. . . Likväl”, tilläde
hon, glad att kunna återkalla denna tröst, ”var
det han som vid festen deruppe först talade .. .
och han älskar mig just så som han blir
älskad.” ...........
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
