Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter detta samtal, det sista försök,
modern gjorde, njöt emellertid Edith icke en
minuts lugn, innan Helmers nästa bref kom.
Huru med själen i ögonen granskade hon ej
då hvarje ord! Och vid den djupa, innerliga,
om också icke excentriska ömhet, som der
uttalade sig i hvarje ord, drogo molnen bort
från hennes lif, och allt blef frid och ljus i
hjertat.
I sällskapslifvet, det Edith genast velat
undandraga sig, men dit hennes mors
maktspråk tvingade henne, bemöttes hon med
alldeles samma uppmärksamhet som förut. Ja,
huru mycket nöje man än haft af att i tusen
upplagor underhålla hvarandra med
skildringarna om ”de befängda äfventyren på Dagby”,
blef undran öfver detta sednare dock icke så
synnerligen stor, ”ty”, sade man, ”af Edith
kan man ju vänta allt”, och som det dessutom
vid detta tillfälle var Helmer, hela ortens
gunstling, som utgjorde hjelten i hennes roman,
kände man sig mera böjd till öfverseende än
förra gången.
Många voro till och med långt hjertligare
mot henne nu i olyckan än fordom, men ehuru
Edith härför kände sig tacksam, blef det dock
en smärta mer för henne att hos främlingar
finna hvad hon ej fann i hemmet.
Grefve T:s bjödo henne ofta till sig, och
hos dem, med hvilka hon kunde tala om Ernst,
kände hon sig lycklig. Dernäst var det nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
