Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 skulle det lysas och vigseln firas den 1
oktober.)
Ediths saker, det vill säga, utom den nya
garderoben, hennes piano, hennes bokskåp och
hennes läs-stol (alltsammans födelsedagsgåfvor
af hennes far), voro redan förut flyttade till
prostgården. Af allt det oändligt dyrbara,
bon fått af sin mor, tog hon ingenting, ty
detta tillhörde den toalett och den ståt, som
hon nu afsade sig.
På Dagby rådde under hela denna dag
(det var på aftonen Edith skulle resa) en
verklig dödsstillhet. Man saknade endast
granriset och de hvita lakanen för att tro sig vara
på en begrafning.
Tjugu gånger ville Edith kasta eig till sin
mors fötter, men lika många gånger hölls hon
tillbaka, då moderns blick med iskallt lugn
mötte hennes. Ryttmästaren hade för dagen
antagit en anständigt tankfull tystnad till
döljande af sina verkliga känslor. Olga fällde
då och då några tårar, dem Octavie med
uttrycket af en moderlig ömhet aftorkade. Men
Octavies egna tårar, svartsjukans glödande
tårar, stannade inom ögonlocken, dem de likväl
hränt så röda som glödgadt jern.
Betagen af en tilltagande, en förfärlig
ångest, deu ingen sökte stilla, och fasande för
denna stund, som snart ej längre kunde
uppskjutas (klockan skred snart på 7), lyckades
Editb ej längre uttänja sina små göromål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
