Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon var färdig.
Hon tog schalen . . ingen gaf akt derpå . .
handskarna . . det svindlade för hennes ögon..
hatten . . näsduken. Ingen rörde sig ur
fläcken, ingen, ingen talade: allt dödt och stilla.
Min gud, skulle hon då begrafvas?
Släppande allt hvad hon fattat, störtade
hon häftigt till sin mors fötter, lindade
armarna kring hennes knän och besvor henne
om ett ord, en blick af kärlek. ”0, låt mig. . .
låt mig,” stammade hon, 7,ej gå bort utan
välsignelse !”
”Jag kan ej vara skenhelig!” bl ef det fasta
svaret. ”Hvad gagna dig de ytligt uttalade
orden, då hjertat ej deltager i dem? Om din
mor välsignat denna förening, hade väl du icke
på detta sätt skilts ifrån henne.”
”0 Gud, förbarma dig öfver mig!”
jämrade sig Edith i en allt våldsammare smärta.
”Min mor, min mor ... du förbannar mig väl
åtminstone icke?”
”Nej, sådant tror jag endast hörer till
romanen och dramen. Jag önskar dig ingenting
ondt. Jag önskar dig ej den ånger jag vet
du får erfara. Jag har straffat din ohörsam-
het på mitt sätt, och nu skola vi icke
förlänga detta uppträde . .. Har Abbe varit så
god och sagt till om Ediths droska?”
”Jag slipper ju att åka mamma . . låt mig
slippa det! Jag vill gå till fots: det passar
sig bäst.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
