Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Nej, från mitt hus skall fröken Sternfelt
ej gå till fots, då hon lemnar det. . droskan
är dessutom din egen.”
Kämpande med olidliga qval, låg Edith,
ehuru djupt kränkt af moderns onaturliga
bitterhet, ännu qvar vid hennes fötter, då
rytt-mästaren inträdde och med en ingalunda
till-gjord darrning på rösten sade:
”Frökens vagn är framme.’’
Edith reste sig långsamt. Hennes kinder voro
dödsbleka, hennes händer kalla som marmor.
”Olga, gif din syster hatten och kappan!
Det behöfs ej tillkallas någon betjening.. Och,
det var sant,” hofrättsrådinnan tog hastigt
något ur sin ficka, ”det är alltid mot julen
du plägar få dina nålpengar för året. . se
här de vanliga 1000 riksdalerna.”
”Nej, mamma,” sade Edith ödmjukt, men
dock med någorlunda stadig röst, ”då jag
måste gå utan välsignelse, med hjertat
half-brustet af qval, kan jag ej emottaga penningar.
O, hade jag i stället fått en enda tår, hvilkct
ljuft minne skulle ej då förkortat den långa
mörka natten, som stundar!”
”Om,” sade hofrättsrådinnan med en låg
och långsam ton, liksom hvarje stafvelse borde
inpräntas i Ediths själ, ”du fruktar denna
natts längd och mörker, så . . så är det ännu
icke för sent att stanna.”
Vid dessa ord reste Edith hastigt sitt
lutande hufvud. En blixt delade tårarnes töcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
