Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oemotståndligt drifven framåt, gick hon sakta
öfver bron och så steg för steg ända fram till
Dagby . . . Det var nu alldeles skumt.
Edith hörde ej huru vinden klagade i de
bladlösa grenarne, hon kände ej att den kylde
hennes lemmar och med sin kalla andedrägt
fuktade hennes panna. Hon hade blott en
tanke, en känsla, en visshet: hon stod vid
porten till sin moders hus utan att väga träda in.
Hon blickade öfver gallerverket. Det lyste
¿om vanligt i salen. Hon såg profilen af sin
mors lugna ansigte, hon såg Olga kasta sin
arm om denna mors hals, såg att
marmordragen då fingo lif och att ett leende öppnade
de hoptryckta läpparna.
Hvad hade ej Edith velat gifva, om detta
leende varit riktadt mot henne! Hon knäböjde,
hon kysste den kalla jernporten, hon vätte den
med sina tårar.. Förgäfves, förgäfves: den
öppnades ej mera.
Nu kom någon gående öfver gården från
bakporten. Edith hörde det ej. Men den, som
närmade sig, förnam rörelsen vid stora porten:
den unga qvinnans tysta snyftningar blefvo ej
ohörda.
Det var ryttmästaren. Men sedan han ett
ögonblick dröjt och frossat vid ljudet af denna
klagan, gnisslade det till mellan hans tänder.
Hämdens njutning förtog ej svartsjukans raseri.
”1 morgon,” mumlade han, ”i morgon skall hon
tillhöra honom!11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
