Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han rusade upp i huset for att le och
spela pajazzo . . allt att förströ sin tillkommande
brud, som denna afton kände sig upprörd.
Emellertid låg Edith ännu snyftande qvar.
Då kände hon sig hastigt omfattad af ett
par varma, darrande armar och buren ett långt
stycke bort från den plats, till hvilken hon
gått för att säga sitt sista farväl.
Edith hade tillslutit ögonen. Hon hade
plötsligt öfvergått från den ena skakningen till
den andra.
Dock var det först när hennes fot åter
vidrörde marken, när hon hörde den röst, som
för henne innefattade all jordens och
himmelens musik, icke med förebråelse, utan med en
af smärta bruten ton säga: ”0, Edith, var det
sådant vårt återseende skulle bli” — som den
förfärliga tyngd, hvilken sedan skilsmässan
från hemmet hvilat öfver hennes bröst, hastigt
aflyftades.
Slingande sin arm kring honom, som nästa
dag skulle blifva hennes make, sade hon med
högtidlig röst: ”Jag svär dig, Ernst,- vid min
fars graf, som jag nyss besökt, att ångern är
så långt ifrån min själ som en dålig tanke
från din! Jag har varit döfvad af de qval,
min mors iskalla afsked lemnat efter sig, jag
vill ej tala om de mindre styngen, men jag
liar icke en enda sekund velat bortbyta dessa
marter — ty bytet skulle hafva kostat mig dig,
som är mig öfver allt annat. Älskade, dy re
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
