Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst, se på mig, se i mitt hjerta ... du vet
att du kan tro mig, ty icke heller under denna
pröfningstid har jag varit ofrestad.’1
”Men det var före lysningen.”
”Ah, Ernst, vill du förnedra mig genom ett
så orättvist tvifvel! Hvad fordrar du, hvad
begär du .. Du har funnit mig gråtande i mörka
aftonen utanför porten till mitt barndomshem.
Men du sade en gång att du skulle rysa, om
min kärlek vore så sanslös, att den beröfvade
mig känslan af den ånger, jag vore
skyldig-min mor. Jag har gifvit henne offret af mina
tårar, af mitt hjerta, som ännu längtar efter
hennes. Hon har försmått det, och jag .. jag
flyr till dig. Du är min verld : då du lägger
mig till ditt bröst, slås himmelens portar upp
för mig.”
”Gå då in i din himmel, du ljufva
smick-rerska!” sade han, ömt och fast slutande henne
i sin famn. ”Den hamnen står dig åtminstone
alltid öppen. Och nu fort härifrån, och bort
med alla sorgliga tankar . . Se, den glänsande
stjernan, som tittar fram öfver molnen, hon är
en bild af vår framtid, tror du ej det?”
”Jo, lika visst tror jag på det du ser i
stjernan som jag tror på det, som föregår inom
mig. Denna afton förekom, jag mig så alldeles
öfvergifven . . jag hade behof att på en gång
utgjuta all den smärta, jag hade qvar, för att
i morgou, då du skulle komma, vakna till ett
<fTs^uytt lif. Men jag fick se dig i afton, och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
