Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag lir tillfreds,” hviskade Edith rodnande,
”och om jag ännu icke kan återhålla en suck
af saknad, egnas den endast inin dyre, käre
farbror Janne. 0, Ernst, jag har verkligen
haft den svagheten att ångra mitt ädelmod . .
men jag hade ej bort det, ty nu får han
icke veta något om min oro, innan den är
förbytt i himmelsk ro.”
Under dessa deras hjertans förtroliga
ut-gjutelser återvände de till prostgården.
Så klar en höstsol någonsin uppgick,
strålade hon öfver den dag, som skulle se
myrten-kronan fästas i Ediths sköna lockar.
Genast som prosten återvändt från kyrkan,
skulle vigseln förrättas och straxt efter
frukosten det unga paret af resa. Helmer hade
på ditvägen beställt hästar för flera håll.
Hortense och grefvinnan Rosalie konimo
tidigt på morgonen till prostgården, för att
be-tjena Edith vid hennes sista toalett som flicka.
Men just som de skulle begynna sina bestyr,
inleinnades till Edith en ask, hvilken blifvit
skickad från Dagby.
Denna ask, som Edith med en anande
darrning öppnade, innehöll de juveler hon
bortsålt för anläggningen af sin flickskola. Ofverst
låg ett papper, som innehöll endast följande
ord :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
