Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Som jag på din begäran öfvertagit den
stiftelse, du grund* agt, är det min önskan att
helt och hållet lui bekostat den.”
”Och det var allt., allt!” sade Edith, i
det en stor tår nedföll på de gnistrande
ädelstenarna. Men derpå upplyftande hufvudet, fick
hela hennes väsende på en gång en så hög
värdighet, att hennes vänner med undran
betraktade henne . . Hon smålog åt dem. ”Börja
nu! Jag behöfver inga juveler, då jag har dessa
blommor, som min brudgum skickat mig ..
jag-ser på den rubinröda färgen i denna ros att
hans läppar invigt den.”
Så talade Edith, och tappert behöll hon
modet intill det ögonblick, då grefvinnan
Rosalie i moderns ställe tryckte ned kronan på
hennes hufvud, men då gick en darrning
genom hennes hjerta, genom hvarje hennes nerv.
Ansigtet, på hvars genomskinliga grund nyss
spelade ett blod så varmt som om det närts
under Andalusiens heta sol, blcf plötsligt lika
hvitt som den luftiga väfnad, hvilken omslöt
hennes junoniska gestalt.
Det knackade på dörren.
”Är bruden färdig?” frågade brudgummens
röst, men i den vibrerade endast lyckan och
otåligheten.
Edith gjorde ett försök att, svara, men i
andlös bäfvan att hennes ton skulle förråda
detta häftiga anfall af ångest, ångesten att gå
nian välsignelse till brudstolen, förmådde hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
