Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej frambringa ett ord. Men grefvinnan Rosalie
skyndade att glädtigt svara:
”Det är en gammal plägsed att bruden ej
iår tala, medan kronan fästes på . . Gå, otålige,
och kom icke till dörren af vårt tempel, innan
vi, dess prestinnor, sjelfva öppna!”
”Skynden då, ädla prestinnor!”
Brudgummen försvann.
”Så glad han är!” yttrade Hortense, i det
hon, qväfvaude en lätt suck, fattade brudslöjan
och sedan buketten.
”Ack ja,” inföll Rosalie, ”jag talade med
honom, då jag kom, och han föreföll mig, vet
du Edith, alldeles som om han redan på
morgonen gjort en tur till himlen.”
”Gycklerska” . . . blodet började återkomma
till Ediths kinder. . . ”han syntes då mycket
lycklig p1"
”Lika lycklig som vacker . . ja, du har
aldrig sett honom så vacker . . Men, icke sant,
Hortense, vi ha också heder af bruden, vi?
Brudgummen skall sentera det.”
Ediths kind blef allt friskare.
”Vet ni,” sade hou, i detsamma de ärnade
öppna dörren, ”vet ni hvad som så nedtryckte
mig? Det var den bittra tanken att ingen
fadershand ledde mig!” Och nu blef det nästan
åter lika illa: denna smärta kunde inf/en
be-herrskning betvinga.
”Det blir icke bättre förrän allt är öfver!”
sade Hortense och gjorde dervid raskt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
