Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyssa bort dessa tårar, hvarmed ni koketterar
för att få oss livart ni behagar/
Litet härefter sågs vårt unga par under
tak, och ronden begynte. Salen var mycket
enkelt anordnad. Ernst ville icke skämma
bort sin älskade. Och han hade icke heller
råd att skämma bort henne, men för Ediths
ögon syntes likväl alltsammans, från det
mar-morerade runda bordet intill den stora, [-gammalmodiga-] {+gam-
malmodiga+} väggklockan med sin starka [-stämma-] {+stäm-
ma+} och sina på brun botten förgyllda orna-
menter, oändligt inbjudande.
Edith hade, hon visste icke rätt huru, fattat
den föreställningen, att en arrendators och en
rättares hus borde vara någonting liktydigt
och derföre ofta, vid tanken på sitt blifvande
bo, i fantasien sett gengångare af ”rättesans”
blåmålade spjälsoffor. Och så stark hade denna
inbillning varit att, då hon vid inträdet i
förmaket ännu en gång sjönk ned i en mjuk
ressår-soffa, hon till sin egen blygsel blef så
barnsligt glad, att det ej för hennes man var
synnerligen svårt att på hennes ansigte
upptäcka de farhågor, hon haft, och den
tillfredsställelse, hon erfor vid att ej se dem besannade.
”Tro icke, min Edith,” skyndade sig Ernst
att säga, ”att mina vilkor kunnat tillåta det
möblemang, som fins i detta rum, om jag ej
ärft det efter min mor. Det är den sista
lem-ningen af en lyx, hvarvid äfven jag var
uppfödd. Denna soffa bar dock för mig ett ojem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
