Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, så ger jag åtminstone bort den åt den
första af torparhustrurna, som kommer upp.”
Efter dessa ord drog Ernst glädtigt sin
hustru med sig in i förmaket.
Tre fulla minuter stod Edith så orörligt
allvarsam framför spegeln, att Ernst började
frukta det han alla dagar skulle nödgas se
rättesans på Dagby bekanta hufvudbonad gå
igen på Lärkholmen, men vid fjerde minuten
drog Edith på munnen, och innan den femte
gått till ända, måste äfven hon skratta, och
det af allt lijerta, ty nu såg hon ändlligen att
hon icke blott visat en fullkomligt bristande
smak, utan att hon äfven gått till en sådan
ytterlighet, att hon verkligen blef löjlig.
Hastigt kastade hon den stora kråkan på
golfvet, hvarvid det rika, ännu ej
sammanfattade håret i hela sin prakt och ovanliga längd
nedföll, och så, på en gång åter skön, ty
denna svallande rikedom skylde nästan hela
hennes gestalt, flög hon i sin mans öppna
armar.
”Alltid går det på tok med hvad jag
företager!” utbrast hon, öfvergående från skratt
till half-gråt. ”Tänk, älskade Ernst, att jag
sytt mig en hel mängd sådana här
klädnin-gar och lemnat nästan hela min fordna
garderob qvar på Dagby.”
”Hvad säger du .. . Ah, hvilket hår, så
skönt, så silkeslent. . jag har aldrig sett nå-
En nyckfull qvinna. 2. b
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
