Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Den tordes jag visst icke taga med mig.
Jag* trodde att du hatade den?”
”Hata den, nej, jag glömmer aldrig den
lilla röda öppna sidenroben på den hvita
musslinsklädningen . . det var denna förföriska
drägt som gjorde mig yr i hufvudet: hade
icke den varit, skulle jag aldrig sprungit
öf-ver gallret, och så hade icke heller din intrig
lyckats och vi nu varit förenade.”
”Seså, prata icke bort min tid längre!”
sade Edith, i det hon åter tog upp sin
ba-hytt, under hvilken det sköna håret hastigt
hoprulladt undangömdes. ”1 trots af allt ditt
gyckel får den sitta för den här gången, men
jag skall skynda mig det bästa jag kan för
att hinna bli litet bättre, tills vi träffas vid
kaffebordet.”
Och vid kaffet var Edith syperb i en af
det nya ståndets tilltänkta statklädningar,
elegant och modernt sydd. Men om aftonen, då
Ernsi, som efter maten hade några punkter
att införa i sina böcker, kom in i
sängkammaren, hvem stod väl då framför spegeln, om
ej lians älskarinna från verandan!
Edith var för klok att hafva glömt den
drägten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
