Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelf att hon ömkylde sina fotter och att hon
rent af, emot sin vilja, tvingades att göra en
smula afseende på sin helsa.
”Kära Barbro, tag nycklarne för i dag!”
hette det först. Sedan hette det:
”Den här veckan lemnar jag dig hushållet,
Barbro., sköt det som du vet jag sjelf brukar!”
Och då veckan var slut, hette det ytterligare:
”Hör, Barbro, jag har varit så nöjd med ditt
förhållande och ditt ordningssinne, att jag vill
gifva dig en passande uppmuntran: du får
behålla hushållet ända till jul, då farbror kommer.”
”Nå, gudskelof,” sade Ernst glädtigt, ”att
den febern litet saktades! Om du ser öfver
ditt hushåll ett par gånger om dagen, så är
det nog, då du har Barbro att lita på.”
Men att lemna soffan för att ett par tre
gånger hvarje dag flyga omkring i kök,
bodar eller källare, blef snart föga intressant.
”Jag skall säga dig, käre Ernst, att det
der springet endast ser ut som om jag vore
mycket misstrogen. Jag går, då det behöfs.”
Och, besynnerligt nog behöfdes det allt
mer och mer sällan, ehuru göroraålen ökades
såsom vanligt mot julen.
Ernst (nygift, kär, beständigt allt mera
förtjust i sin sköna, ömma maka och dessutom
oändligt rädd om hennes små händer och
fotter) nändes icke med ett ord vidröra den
hastiga öfvergången. Men Edith fick tyvärr snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
