Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Af detta grefve Hermans bref skola vi
blott anföra bvad som bade afseende på
svaret angående farbrors nyhet.)
”En stor förändring har föregått med mitt
väsende. Jag njuter nu af ett lugn, som med
helande kraft verkar på mig. Detta lugn är
undransvärdt. Det är icke dödt, men dock
nästan smärtlöst. Döm sjelf!
När min blick först föll på dessa trenne
ord : ’Edith är gift’, sköt jag hastigt undan
brefvet. Jag bl ef rädd. Jag föreställde mig
att furierna skulle återkomnla och ånyo börja
sarga mitt hjerta. Men efter att någon stund
blott ha känt blodet i en starkare svallning
än det på länge varit, återfick jag det välde,
jag nu beständigt eger öfver mina lättrörda
känslor. Och jag kunde slutligen upprepa
dessa ord väl tio gånger efter hvarandra, utan
att jag dervid erfor någon öfverdrifven plåga.
För mig var hon i alla fall evigt förlorad.
Det var en idé om obetingad sällhct jag i
henne förlorade, och det var den jag en tid
djupt och smärfullt sörjde. Förlusten af henne
såsom en skön och herrlig qvinna har jag vid
fullt förnuft aldrig vågat begråta, ty min
passion var en dröm, som kunde hafva ledt till
förfärliga olyckor .. godt att det stannade der
det gjorde.
Jag vågade åter upptaga brefvet. Och då
jag såg hvem hon valt, kände jag detta ljufva
vemod, som nästan är lycka, Ja, Sauls vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
