Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aktighet. Hon fann sig förnärmad, men iät
naturligtvis icke märka detta, utan täflade
snarare med sin gäst i artighet och förhoppning
om ett behagligt umgänge.
Nu kora turen till farbror.
Och liksom assessorskan haft cn själens
dubbelkikare till sin tjenst, såg hon genast
hvad denne man gick för.
Hans klädsel väckte hennes nöje, hans
godlynta, jovialiska ansigte hennes förtjusning,
hans enkla, trohjertade väsende hennes
varmaste sympati, och innan en halftimma
förflutit, hade hon så pratat sig in i gubbens
ynnest, att Edith förklarade att här säkerligen
snart komme svartsjuka i fråga.
”Åh, våra farbröder dela vi emellan oss,”
svarade den unga frun muntert, ”det befordrar
vänskapen. Men blir det fråga om våra män,
trösta oss då för vänskapen . .. Patron
Helmer,” tilläde hon och vände sig hastigt åt
Ernst, ”jag nödgas tillstå att min man under
hela hemvägen i går afton på ett ganska
kännbart sätt sårade mina känslor.”
”Åh, verkligen,” inföll Helmer, ”han skulle
ej haft försyn derför?”
”Icke den ringaste! Han talade en hel
timma om ingenting annat än fru Helmers
gudomliga ögon och hennes charmanta små
händer och fötter . . det var blott en otur vid allt
det der: min stackars Moje hade icke haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
