Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger jag att han är för dig mera värd än hela
arfvet. Haf derföre aldrig några narraktiga
inbillningar, sårande för honom! Var rädd att
förlora minsta gnista af hans kärlek, men sätt
hans aktning framför allt!*
”Min gud, så farbror kan göra en småsak
vigtig . . . Men nu ha vi vårt främmande här.”
Edith gick mot dörren och välkomnade,
om just icke bjertligt, så åtminstone ganska
artigt den unga frun, som i sin svarta
siden-pels, sin lilla svarta hatt med en vaggande
plym, och sin friska färg på de fint rundade
kinderna syntes ännu vackrare än föregående
aftonen.
”Min bästa fru Helmer,” sade hon med
mycken ledighet, ”jag är icke rätt säker om
den der välkomsthelsningen innebär något mer
än en blott och bar höflighetsform... Men lika
mycket”, tilläde hon, och hennes stora svarta
ögon fastade sig med en hälften trotsig,
hälften skälmsk blick på Edith, ”jag har föresatt
mig att undergräfva alla formligheter och att
göra mig välkommen, om icke just i dag, så
längre fram, då vi bli närmare bekanta.”
Edith öfverraskades, icke alldeles
behagligt, af att höra sig så familiert tilltalas. Detta
var ju ett språk som bättre anstått henne, ett
språk, det hon sjelf många gånger begagnat
mot personer, dem hon ville uppmuntra.
Afvigt stämd från början, förbisåg hon den
hjertlighet, som låg gömd i fru Werners skalk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
