Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvars hjerta blef allt mer och mer förgiftad t,
höll på att kikna af skratt. Men mamsell
Octavie, som ännu icke öfvervunnit sin
hemliga, föraktade låga, kände en frossfeber skaka
sina nerver, ty hon skådade sanningen tvärt
igenom alla de slöjor, hvaruti ryttmästaren
intrasslade den. Och den enda lindrande
tanken i hennes bittra sinnesstämning var den,
att ett fjerdedels år ej betydde så mycket.
Det blef väl dagar efter det och ändringar
och vändningar och . . .
Octavies tankebyggnad reste sig här
plötsligt kring en person, som hvarken Ernst eller
Edith kände, men som hon kände; och i sitt
sinne började Octavie plöja och så . . på
skörden var dock ej så snart att tänka.
Hofrättsrådinnan yttrade hvarken genom
ord eller min att hon gaf akt på samtalet,
(allt sedan Edith skildes hemifrån hade hon
ej tre gånger nämt hennes namn), men
denna likgiltighet var, för tillfället åtminstone,
blott låtsad. Hon hörde ganska väl: liksom
Octavie lät hon ej förvilla sig af
ryttmästa-rens bitterhet, och om man fått kasta en blick
i hennes inre, skulle man funnit att hon kände
sig förolämpad af den tanken, att Edith kunde
vara lycklig.
Men de, hvilka djupt deltogo och gladdes
åt de pålitliga underrättelserna af ett
ögonvittne, det var grefve T:s och Hortense ....
’Det säkra är emellertid,” hviskade Olga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
