Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är för rättsinnig och har din hustru för varmt
kär att kunna ana hvad som en tid bortåt
föregått med henne.”
”Hvad . .. livad, har då föregått ?”
”Seså, min du. . det är jag, din gamle
farbror, din bäste vän, näst din man, som
säger dig att du måste vara öppenhjertig.”
”Edith, tala!” sade Helmer med en hos
honom sällspord häftighet. ”Har du någon
anklagelse att göra mig?”
”Jag ... vet icke . .” stammade Edith.
”Du vet ieke?”.
”Bror får behandla henne som ett sjukt
barn, ty sannerligen är hon ej det!”
”Ah nej, farbror, jag är icke ett barn: då
hade jag väl ej så noga kunnat dölja det,
som föregått inom mig, alt Ernst ej märkt
det ringaste.”
”Huru” (det gick en blekhet öfver Hel-
mers kinder).. vdu har spelat en roll för mig?”
”Ja,” sade hon, förlorande den
sjelfbehersk-ning, hon förut sökt drifva till det yttersta,
”jag tillstår att jag har skrymtat glädje, då
tåren hängde i ögat: jag har besvarat dina
mekaniska smekningar, för att icke låta dig
märka att jag kände huru ljumma de
blif-vit. . Ja,” tilläde hon, och en blixt sköt fram
ur hennes ögon, ”jag har förmått allt detta,
emedan jag ville visa dig att jag var värdig
din aktning, fast du tagit din kärlek ifrån mig!”
Helmers häpnad var så stor, att den för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
