Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helmer, som nyss på stund, trött och varm,
kommit från gärdet och kastat sig i
gung-stolen, medan han flämtade ut, hade ännu icke
rätt sett på farbror. Men då han, • öfverraskad
af dennes vägning på orden, gjorde det,
varse-blef han ett drag af bekymmer på gubbens
panna, och när han från farbror kastade
ögonen på sin hustru, märkte han att hon sökte
dölja sitt ansigte.
Under de fyra sist förflutna månaderna
tyckte sig Helmer ha haft allt mer skäl att
prisa himlen för sin lott.
Med undantag af en och annan liten
ojemn-het i lynnet, en och annan liten försummelse
i de husmoderliga bestyren, hade Edith visat
sig mera öm, mera bängifven än någonsin.
Och det var således för hennes make omöjligt
att begripa hvilken mening farbror velat lägga
i sina ord. Ännu mindre förstod han den
förlägenhet, som färgade Ediths kind med
högröda blommor.
”Farbror säger de der orden med en egen
ton . . skulle icke min Edith och jag vara lika
starka i kärleken och förtroendet till
hvarandra nu som vi voro i julas?”
”Barn, jag kan icke tiga!” återtog farbror
med en blick på Edith, hvars ögon deremot
syntes bönfalla om denna tystnad.
• ”Tala i guds namn, farbror!” utbrast
Helmer. ”Jag anar ingenting. ”
”Du anar ingenting, min son, emedan du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>