Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta enda utrop förrådde en kufvad, men
stark smärta.
”Vid det tillfallet,” återtog gubben, ”hade
vi en allvarsam förklaring med hvarandra, och
sedan jag klart bevisat henne sin galna
villfarelse, lofvade hon att bli förnuftig, så framt
jag bevarade hennes hemlighet. Och jag må
tillstå att jag fann hennes griller så rasande,
att jag tänkte: om de gå bort utan
förklaringar, torde det vara| så bra det Men från i
går, då du, såsom höfligheten fordrade, förde
hem Jenny i droskan, sedan hon gått hit, och
hennes man ej hade tid att hämta henne, såg
jag tillräckligt af Ediths förtviflan — jag kan
gerna säga vansinne — för att besluta det vi
måste ha en förklaring, innan jag reste.” . . .
Flera minuter hade förflutit, sedan farbror
Janne slutat tala, men ännu hördes icke ett
ord från Helmers läppar.
Han gick fram och åter på golfvet, synbart
kämpande med de mest plågsamma intryck.
Då höjde åter Edith sin stämma, i
hvil-ken ännu lidelsen vibrerade:
”Ernst, förmår du neka att det ligger en
grund för mina tvifvel. . hvad säger jag:
tvif-vel. . ack, att det ej vore annat! Men har jag
ej mången gång, då du trott mig sofva, hört
dig oroligt vända dig af och an, medan djupa
suckar . . suckar af en dold smärta. . gått
från dina läppar, och har du ej vid ett par
tillfällen afstyrt min önskan att följa med dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
