Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Svärdsnäs.. Ab, du rodnar . . behöfs någon
annan bekräftelse? Du kan ej ljuga!”
”Ja, Edith .. jag rodnar,” svarade han
långsamt med ett betydelsefullt eftertryck på det
sista ordet., ”men märk: det är ej öfver mig
sjelf, utan öfver dig!’1’1
”Måtte du visa mig att du har rättighet
dertill!”
”Jag rodnar öfver att du så kunnat
befläcka vårt heliga, sköna förhållande! Din
make, som egnat dig en ren och trofast
kärlek, som i dig tillber den enda qvinna, som
någonsin satt hans hjerta i låga och som
hoppades att han var värdig din aktning,
honom misstänker du, på inga grunder, för ett
brott, hvilket, om det funnes, skulle drabba
honom med vanära och förakt. Men ej nog
med misstankar: du hycklar känslor af ömhet,
då helt andra känslor fylla ditt hjerta.. Hvaraf
kommer sig att du ej Ivder dem, att du ej,
då du anser mig så ovärdig, med afsky
stöter mig tillbaka från din famn?”
”Har jag ej alltid hoppats att återföra dig,
har jag ej oupphörligt sagt till mig sjelf: Du
bedrar dig, det är, det måste vara omöjligt!
Och då jag trott mig ega mod att visa dig
köld . . .”
Hon dolde hastigt ansigtet i sina händer,
medan en glödande rodnad betäckte hennes
kinder och panna.
Derefter återtog bon med ansträngning:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
