Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mannen oeh hustrun.
Klockan liade slagit 12. Det var tyst i
hela huset. Endast Edith vakade, der hon, öfver
all beskrifning upprörd, gick af och an i
sängkammaren.
”Nej,” sade hon, i det hon för tionde
gången slog upp fönstret, ”detta är outhärdligt . .
Hvad skall jag göra” — hon blickade åt alla
sidor — ”jag blir tokig . . och det är Ernst
som kan vara så grym emot mig, som för
hans skull ändå . . .”
Hon afbröt tvärt och slog igen fönstret,
Men fantasien flög lika fri.
”Hvad . .. om mamma hade rätt: om han
älskar mig endast med denna lugna, ljumma
kärlek, som slutligen fullkomligt förnötes i
hvardagslifvets prosa, i hvilken afgrund skulle
jag icke då falla! O, detta vore ännu tusen
gånger förfärligare, än om han älskade en
annan . .. Svartsjukan, huru qvalfull den ock är,
ständigt vexlande mellan fruktan och hopp, ger
åtminstone ett vildt, tyranniskt‘lif åt vår
varelse. Att deremot släpa fram denna varelse
i ett ärbart, tåligt, olidligt, odrägligt lugn, lika
stadigvarande som enformigt, skulle någon
men-niska kunna uthärda det och ändå tänka på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
