Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att detta passiva lugn bör föreställa kärlek . . .
Ts, det går . . nej . . inbillning . . jo,
verkligen !”
Hon ilade mot dörren och lyssnade.
”Ack ja, det är han . . det är han .. .”
Och så var det.
Helmer hade gått ut för att lugna
svallningen i sitt blod, för att öfverväga med sig
sjelf huru han efter detta plågsamma uppträde
skulle behandla Edith.
Dessa tankar hade så upptagit hela hans
själ, att han, först då han gått nära en bel
mil hemifrån, började märka att han alldeles
råkat glömma tiden.
Han kände sig trött: han hade varit i
rörelse hela dagen, och i den bittra tanken, som
för första gången infann sig, ”det väntar dig
ej något angenämt hemma,” fördröjde han sig
en hel timma, innan han företog återvandringen.
När detta skedde, var hans beslut fattadt
att, kosta det motspänstiga hjertat hvad det
ville, visa sig kall mot sin afgud. Det ginge
ej an att låta henne se huru söndersliten hans
själ var af farhågor, hur bittert sårad han
kände sig af hennes likgiltighet vid hans
bekymmer, vid den förklaring, han gjort för att
lugna hennes endast i fantasien tillskapade q val.
Nej, hon finge icke veta att hennes makt var
så stor som den verkligen var, ty hon skulle
känna ett barnsligt nöje i att missbruka den,
och blott Gud visste huru det då kunde gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
