Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Bitterheten inträder, då kärleken flyr: ditt
bjerta är ej mera mitt såsom det varit.7
”Edith, mitt hjerta är ditt: det kan aldrig
hylla någon annan qvinna, älven om icke den
äktenskapliga troheten helgade vårt förbund.
Men låt mig få säga dig, att uppträden
sådana som dessa icke äro tjenliga att befrämja
kärleken.77
Edith lyssnade med sänkt panna.
vHela, o Edith, det onda, du gjort mig!
Du kan det genom att i ditt handlingssätt visa
mig, först att ditt förtroende återvändt, sedan
att det ord, du nyss fällde, var frukten af en
öfverilning, ej af öfverläggning, och du skall
säkert utplåna det smärtsamma intryck, jag nu
har af dig.77
”Men huru vill du att jag skall lefva med
den vissheten, att du har ett smärtsamt intryck
af mig! Ack, dertill behöfs mera mod än jag
eger.. . Seså, älskade,” tilläde hon hastigt,
kastande om från smärtan till löjet och
behag-sjukan, ”detta får ej längre vid vara! Jag blir
ängslig, jag blir dödssjuk . . inga moln numera:
le kärleksfullt mot mig!” Och hon slingade sin
runda sköna arm om hans hals.
”Nej, Edith, så skämta vi ej bort en
allvarlig sak! Jag har ej sinne för att le i
afton. Du är mig dyrbar, äfven då dina fel
skymma glansen af ditt ädlare väsende, men
jag är icke nog mottaglig för intryck att ett
förledande koketteri af min hustru, huru skön,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
