Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst teg.
”Store glid, låt mig då icke vara i denna
ovisshet!” Hon sträckte böufallande sina
händer mot honom. ”Ernst, du vet det, att
jag-tillber dig med både en makas, en älskarinnas
och en slafvinnas känslor . . men om du skulle
älska mig mindre . . .”
”icke så, Edith!” sade han, i det han, utan
att besvara hennes rörelse, satte henne bredvid
sig i soffan. ”Dessa häftiga utbrott äro ej
bevis på en djup och verklig kärlek: det är
endast den blinda instirtkten, som i sådana
ögonblick leder dig. Om du älskade med en
heligare låga, med en förtroendefullare
lntngif-venhet, vore svartsjukan och misstanken långt
ifrån dig.”
”Ah, du klandrar då min kärlek: den
besvärar dig . . se der belöningen för. . .”
Hon sansade sig, men för sent: de osaliga
tankar, som hon denna afton haft, hade nu
spökat högt på hennes läppar.
”Belöningen?” upprepade Ernst med
flammande kinder.
Hvilken helt annan riktning fingo ej nu
hans känslor!
Edith ryste för den blick, som åtföljde orden.
”Du tvingar mig att säga saker, Ernst, som
jag icke sjelf vet!” hviskade hon sakta.
”Detta, Edith,” återtog han, ”är en bitter
stund, förfärligt bitter!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
