Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst förstod Ediths plan, och ehuru han
gerna ville haft en ensam förtrolig stund med
henne, var det kanske ändå allra bäst att låta
henne råda. Emellan dem fans en
grann-lagenhetsfråga, som ej tillät dem någon
förklaring . . bortglömmas kunde den icke heller.
När hon komme tillbaka i öfvermorgon, blefve
det kanske icke stort bättre, men — det var
ändå långt dit, ja, grufligt långt ....
När fruntimren sutto i vagnen och
assessorn höll på att rangera sig på kuskbocken,
sprang Ernst upp på fotsteget, och lutande
sig öfver sin hustrus hand, kysste han den
med nästan blyg ömhet. Huru innerligt
önskade han ej att veta hvad som föregick inom
henne! Och hur gerna ville han ej hafva
sagt henne, att han redan började längta, innan
hon väl rest, men . . han måste tiga med det.
”Ernst,” hviskade Edith och lutade sin
kind så nära intill hans, att blott han kunde
höra henne, ”har du varit nöjd med mig i dag?”
Men svaret på frågan blef Ernst
bespa-radt, ty i detsamma smällde assessorn med
piskan, ropande ett ljudligt. ”mjuka tjenare,
mine herrar . . välkomna om torsdag” . . . och
vagnen, från hvars fotsteg Ernst jemnt och nätt
kom ned, for hastigt af.
Synen af de båda tjusande qvinnorna var
försvunnen.
”Det är visst,” sade farbror, ”att fru
Werner är ett riktigt grant fruntimmer!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
