Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Farbror var verkligen litet smått betagen i
den vackra, lefnadsfriska Jenny.
”Onekligen,” svarade herr Mörnburg, ”eger
denna unga dam en icke så vanlig fägring,
men hon har detta slags skönhet, som mera
talar till sinnena än till själen.”
”Nej, det går jag icke in på, ty hon gör
intryck på mig, och då rör det bjertat, icke
sinnena.”
”Möjligtvis,” menade grosshandlaren med
ett fint leende, ”har hjertat ändå tagit intryck
af sinnena. Dessutom bestrider jag visst icke
fru Werner att äfven utöfva ett sådant
inflytande . . jag talar blott om allmänna reglor
för olika slags skönhet.”
”Liksom man kunde uppställa sådana för
sjelfva vår Herres konstnärskap!” mumlade
farbror, i det han gick sin väg.
Helmer hade ej hört ett ord...........
Andra dagen stred han med sig sjelf:
han pinades af längtan och var hvarje
ögonblick färdig att ge befallning om sadlandet af
en häst, men huru ofta han gick ut och in,
blef ändå ingen häst sadlad.
Farbror märkte denna feber och smålog
inom sig. Han aktade sig dock att uppmuntra
den, ty det var helsosammast för Edith att
vänta. Förmodligen var det den delade
tanken häri som lät Helmer besegra frestelsen.
Andtligen gick solen upp för andra gången.
Så länge hade han icke, sedan han blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
