Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 3: att Edith (och detta var det
fruktansvärdaste) mot sin man, denne man, som
hon så högt afgudat, antagit en ton af
tankfull likgiltighet, någon gång varierad med ett
och annat utbrott af, såsom det tycktes,
kuf-vad passion och äfven ett och annat utbrott
af tanklöst öfvermod.
Allt detta hade kommit sig så omärkligt,
att ingen visste säga när det egentligen
inträffat eller börjat. Men rätt länge var det ej
efter farbror Jannes afresa och de så himmelskt
ljufva soldagarna, som följt den första
försoningen, då någonting kom oklart i följd af en
hushållsfråga, den Edith ville afgöra efter en
metod, som ännu aldrig förekommit inom
något hushåll.
Helmer sökte med sin lugna mildhet jemka
saken till rätta igen, -ehuru Ediths envishet
verkligen åstadkommit förtretligheter inom
tjenst-folkets område. Men Edith, annars så färdig
att lyssna till Ernsts minsta ord, tog nu en
ton af förnärmad värdighet och lemnade sin
mans föreställningar helt och hållet utan
af-seende.
Sårad drog sig Ernst tillbaka.
Hon märkte ej hans sorgsna blick, eller
om hon märkte den, låtsade hon ej derom
och gjorde ingenting för att mildra det bittra
intrycket.
Snart blef tyvärr för honom anledning ^till
flera föreställningar, till innerliga uppmaningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
