Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hon måtte tänka på sina pligter. Den ena
gången skrattade hon åt denna
mentorsbefatt-ning, som föga anstode en man hos sin hustru,
den andra svarade hon ingenting, den tredje
föllo ord, som aldrig bort falla, och ehuru hon
sedan kunde visa häftiga symtomer af ånger,
gingo likväl dessa snart öfver.
Slutligen kom ett större och smärtsammare
uppträde (det var ock en aftonstund, då de
skulle gå till hvila), och vid detta tillfälle
yttrade Edith några ord, hvilka på Ernst hade
ett lika allvarsamt som långvarigt inflytande.
”Har du ej”, sade hon, ”tänkt på det [-förslag,-] {+för-
slag,+} du i våras gjorde?”
”Hvilket förslag?”
Han anade ingenting.
”Ah, du mins ju du tyckte att vi voro så
trångbodda härinne.”
Ernst gaf intet svar. Hans bleknande kind
gaf det i stället, och från den stunden bebodde
han det rum, som farbror Janne haft.
Morgonen efter denna anordning följde
ingen biljett till Jenny, inga arrangemanger att
reda trasslet .. nej, det fick växa till och sno
sig hur det ville.
Saken nämdes å ingendera sidan med ett
enda ord.
Men medan Helmer under långa, ängsliga
nätter i djup själsångest bad till Gud om
upplysning i allt detta mörker, vred sig Edith
lika sömnlös på sitt läger, anropande samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
