Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lietens bekostnad, vid dessa bitande sarkasmer
bringades Ernsts blod i en så stark jäsning
att ban var nära att låta vreden ocb förtviflan
öfvermanna sig ocb äfven sjelf tala ord, som
torde ha gifvit förhållandena en annan
belysning . . men han förmådde hejda sig, ty dessa
ord skulle hafva gjort söndringen ohjelplig.
Och för att icke bringa det till denna
förfärliga punkt, lärde han sig att betvinga både
blodet, hjertat och rösten.
Tiden gick, men himlen ljusnade ej.
Makarnas förhållande blef allt tyngre.
För Edith hade det nu blifvit till vana
att anspela på de försakelser och uppoffringar
hon gjort. Men ju oftare hon glömde sig,
desto orubbligare syntes Helmers tålamod, och
hans uppförande mot sin hustru under denna
deras kärleks tynande dödskamp var ett
underverk af moraliskt mod.
Aldrig en kall min, som i främmandes
närvaro kunnat förråda huru denna dödskamp
fortgick, aldrig ett hvasst eller buttert ord, då
bekymmer inifrån och utifrån nedtryckte
honom, men också heller aldrig någon variation
af lek och smek, inga scener, der den lågande
älskaren ena ögonblicket aflöste den despotiske
äkta mannen, som återkom det andra.
Nej, alltid beherrskande sig, alltid allvarlig,
men också alltid mild, äfven när han med hela
ansträngningen af sitt förstånd, sin ädla ande
sökte återföra Edith! Det enda, han ej ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
