Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mörkt hot på henne, i hvars hjerta denna blick
(den första af sådan beskaffenhet, som träffade
henne) åstadkom en våldsam darrning.
Hennes öga sjönk mot jorden.
”Har du någon anledning till det slags
anklagelse du gör?” frågade hon efter ett par
ögonblicks tystnad. ”Har du hos mig funnit
ens den aflägsnaste skymt till förgätenhet af
den tro jag tillsvurit dig? Jag frågar detta
lugnt, ty jag vet att du måste svara nej.”
Ernst kunde också icke svara ja. Han
svarade derföre intet.
”Ser du!” återtog hon med spefull säkerhet
i tonen. ”Det är en inbillning som fattat dig,
och du är nästan ännu litet tokigare än jag
var, den tid Jenny väckte min svartsjuka.”
”Det var den tid, då du ännu älskade din
make . . Nu, o Edith, Edith!” Med våld trängde
han tillbaka en tår .. det var åtminstone en
tröst att han lyckades dölja den för henne.
”Min vän,” sade hon kallt, ”ha vi ej varit
gifta i tio månader! Då har man hunnit att
svärma ut, och allt svärmeri derutöfver vore
oförlåtligt: äktenskapet är en inrättning
(åtminstone i vårt läge), der så många prosaiska
detaljer afkyla de sangviniska drömmarna, att
vi ej mäkta underhålla dem. Men hvad är
att säga härom .. naturens ordning rubbas ej,
om vi aldrig så mycket marteras af hennes
tyranni.”
Vid detta iskalla hån på den flydda säll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
