Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
er man ej vågat beklaga sig, att ni ej sjelf
anat de helvetiska qval, jag utstod, då jag såg
era blickar vändas mot honom, denna lefvande
mekanism . . . Ha, Edith, ni hör mig: jag ser
att ni förstår mig. . Vågar ni nu tryggt
anförtro er åt den man, som har sitt ansigte, sin
vilja, sin besinning, sjelfva sin röst i sin makt?
Jag begär ej ett ord af er till svar, ty det
skulle nu förnedra er . . Och hör: Ehuru jag
sjelf kan bli en djefvul, vill jag dock i er
alltid dyrka serafen! Således: Olöm detta sista,
återkom till det första.. låt mig, en
vördnads-full vän, er ödmjukaste tjenare, få föra er till
den, som verlden gifvit till er närvarande
naturlige beskyddare Ni tiger?”
En stråle af djerf förhoppning blixtrade
upp i Mörnburgs öga.
”Ni föraktar mig ej längre: ni bifaller?”
”Nej,” svarade hon, ”jag föraktar er icke
längre . . och .. och . . . jag bifaller.”
Några minuters tystnad inträdde...............
Ofver det gulnade gräset derute ilade
snabba steg. Förstugudörren och salsdörren
gledo lätt upp på sina gångjern.
Ännu låg Mörnburg på knä. Han
betraktade den sköna qvinnan med afguderi.
”Ernsti” stammade hon.
”Ah, ingen tanke mer på honom. . han
skall trösta sig med nödvändigheten och aldrig
ens söka öfvertala er att återvända.”
”Han skall gå ännu längre,” yttrade i sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
