Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ma stund Helmer, uppkastande dörren från
förmaket, ”lian skall befria er, äreförgätne man,
från det besvär, ni velat åtaga er” (vid dessa
ord stötte han med ett enda tag af sin
kraft-. fulla hand Mörnburg, som hastigt upprest sig
och, liksom för att skydda Edith, ställt sig tätt
vid hennes sida, våldsamt tillbaka), ”och sjelf
föra denna af sin pligt förgätna qvinna från
det hem, hon ärnat öfvergifva... Se, här
ligger ju allt i ordning .. Fort, tag på dig
kappan ... hästarne vänta!”
Det låg en så fruktansvärd köld i Helmers
hela väsende, att Edith, halfdöd af fasa, ej
vågade göra den ringaste invändning.
Och Mörnburg, som såg ändamålet vunnet
(ty om hela denna scen varit tillställd, kunde
den aldrig i hans helvetiska beräkning fått ett
lyckligare slut: nu var då all återgång
omöjlig), Mörnburg insåg att han ej hade något
vidare att göra än att aflägsna sig med de
lagrar han skurit.
Och han aflägsnade sig utan ett ord, just
ej af feghet, utan emedan hans roll så
komplett var utspelad, att han ej hade en bokstaf
mera att tillägga. Hvarföre skulle han
dessutom uppreta en menniska, hvars lycka han
krossat! Hvad han gjort, hade skett för hans
kärleks skull: hans kärlek kunde ingenting
vinna genom att bringa denne förtviflade man
ett steg längre.
”Ernst” .. (Edith famlade mekaniskt efter sa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
