Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty denna blick . . denna blick ..och denna
dystra, envisa tystnad.............
En gång måste väl dock tystnaden brytas.
Hvilkendera skulle göra det? Ack,- blefve den
ej tids nog bruten! Det finnes smärtor, hvilka
ega den dubbla fasan att vi på samma gång
önska oss dem och likväl söka hålla dem
tillbaka . . En sådan smärta var den, som rörde
sig i Ediths själ, och ändock segrade kroppens
lidande.
”Ernst, Ernst,” ropade hon, ”af
barmhertig-het släpa mig ej längre. . jag förmår ej mer. .
stanna hvar som helst!”
”Straxt!” bl ef svaret.
En liten stund sednare höll vagnen stilla..
vagnsdörren öppnades.
”Hvar äro vi?” stammade Edith, i det hon
kastade en skygg blick omkring sig.
”På en gästgifvaregård, hvarifrån vägen
skär af åt Grandalen.”
Edith var verkligen så svag, att Helmer
måste leda henne uppför trappan.
De kommo in i en stor, mörk och tom
sal, der ett ensligt talgljus med flämtande veke
var det enda som välkomnade dem.
”Gud i himlen,” ropade hon ännu en gång
med stapplande röst, ”hvar äro vi?”
”1 samma rum, der vi i dag för ett år se*
dan firade vår bröllopsafton.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
