Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lägg- i askmörjan . . Det var en gång, säger
jag, ett gammalt herrskaps-par, som egde en
enda dotter, den de älskade öfver allt annat
och den de nyss gift bort. Nå, mågen stod
dem bra an, och dottern förtäljde om endast
lycka och glädje. Men året hade icke ännu
gått, innan hon blef tyst och blek som liljan.
Hon klagade dock ej på mannen . . .”
”Jesses, det står aldrig rätt till!” suckade
Bolla, men i detsamma fördelades hennes
deltagande, då ett äpple, behändigt kastadt af
Primus, kom upphoppande i hennes knä —
gammal kärlek rostar icke:
”Som Bolla* anade,” återtog farbror, ”det
stod visst icke rätt till . . . Men, barn, hvad är
detta,” afbröt han sig., ”hör ni ingenting? Det
förefaller mig alldeles som om åskan ginge.”
En skälfning flög genom alla patriarkatets
medlemmar. De tänkte sig något hemskt om
den unga bleka hustrun . . Men Primus, som
var litet smått fritänkare i fråga om
spökhistorier, sprang till fönstret, klef upp på en
stol och spejade utåt.”
”Märker du något?” frågade farbror.
”Jo, så men, och det något nytt ändå!”
”Hvad för något?”
• ”Bullret af en vagn, husbond, för jag
skulle inte tro att det är näcken som går på
och ställer till sådan lek i bäcken.”
”Det var besynnerligt!” menade farbror.
”En vagn!” Dessa tvänne ord gingo från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
